Tack – vilken respons

Skrivet den 9 Dec, 2016 under Personligt | Inga kommentarer

För ett par veckor sedan publicerade jag ett kort inlägg här på bloggen – Förr grät jag ofta. Det var en tillbakablick till tiden som utmattad och sjukskriven. En tid som jag lämnat bakom mig, men som jag bär med mig. Jag kommer aldrig att bli den jag var innan sjukskrivningen, jag varken vill eller kan.

Responsen på inlägget var fantastisk, och samtidigt skrämmande. Så många igenkännande kommentarer, både här och på Facebook. Hjärtan och uppmuntrande kommenterar. Och små berättelser om liknande situationer. Jag inser att ingenting har blivit bättre, pressen är större än någonsin. Att vara ambitiös, duktig och lojal är detsamma som att brännas ut. Vi fortsätter att överprestera för att vi är osäkra på om vi duger.

Statistiken säger att diagnosen akut utmattningsreaktion ökat med 73 procent (!) de senaste två åren, nu den vanligaste av alla diagnoser i Sverige. Det är kvinnor som drabbas.

Nu går vi in i en tid som kommer att fresta på. Det ska fixas, ordnas, städas, pyntas, handlas och avslutas projekt inför julledighet. Stress gjorde mig till en dålig människa, någon jag inte ville vara. (Något jag upptäckte under min återhämtning.) Stress gör oss dumma. För mig var julen tidigare aldrig lustfylld, bara kravfull. Förr blev jag alltid sjuk, eller osams med någon, under julen.

I år tänker jag njuta av julen. Bara vara. Och det som blir pyntat, det blir pyntat. Det som inte kommer fram ur lådorna slipper jag plocka bort senare. Istället ska jag fundera på vad responsen på inlägget betydde, hur jag kan bidra till insikter och lärdomar runt stress och vad den gör med oss. För ingen, absolut INGEN, ska behöva jobba sig sjuk.

PS. Tidigare i år skrev jag en debattartikel i Expressen om hur sjukt det är att vi jobbar oss sjuka. Här hittar du den.

Lämna en kommentar