Om riskkapitalister, vårdare och annonsförsäljare

Skrivet den 15 Nov, 2011 under Okategoriserade | Inga kommentarer

När gör man ett dåligt jobb? Var går gränsen? När borde det vara naturligt att säga ifrån, säga nej, reagera? Var på vägen borde den etiska bommen falla ner och sätta stopp? Media öser skurar av ord över de hemska företagen som behandlar de gamla illa. Och visst är det hemskt att profitera på äldres vård och omsorg, med våra skattepengar. Men var är människorna? De som borde se, de som gör arbetet, de som ska reagera? Inte har vi väl skruvat ur moralen ur dem som sköter våra äldre? Hur kan man med gott samvete lämna någon och veta att det luktar illa, att de är hungriga eller till och med ska dö.
Hur orkar man göra ett dåligt jobb?
Blev i veckan uppringt av ett företag som säger sig ha sålt en annons till mig, i en katalog som heter Alla Företag. Något jag aldrig hört talas om, och absolut inte tackat ja till. En vedervärdigare och mer lögnaktig försäljare får man leta efter. VARNING!! Kvinnan i luren skrek åt mig att jag var tvungen att betala 975 kronor, även om jag valde att säga upp avtalet med dem, för det hade hon bevis på att jag hade tackat ja till! Hur orkar man ha ett sådant jobb?
Hur fungerar människor som ljuger, skarvar, fuskar och bedrar som födkrok? Vart tog moralen vägen?

Lämna en kommentar