Om perspektiv – och att le

Skrivet den 7 Dec, 2015 under Personligt | Inga kommentarer

Jag var på väg till en julfest och kände mig extra fin. Slog mig ner på ett ledigt säte i tunnelbanan och satte väskan i knät. Pluggade in Martina Haags senaste bok i öronen och lutade mig tillbaka. Hennes sorgsna berättelse om ett äktenskap i upplösningstillstånd spelades vidare, och det var inte utan att jag fick en klump i magen av hennes medryckande historia.

Mitt emot mig satt en ung kille. Han var klädd i slitna mjukisbyxor och höll hårt, med båda armarna, om väskan hade hade i sitt knä. Hans fingrar var smala och såriga. Han bar glasögon och lutade sitt mörka huvudet mot rutan. Han hade de absolut sorgsnaste ögon jag någonsin sett. Martina Haags historia framstod plötsligt som en axelryckning. Klumpen i magen växte sig ännu större.

Jag klev av efter några stationer, skulle ju på julfest. Jag log mot honom. Han tittade på mig, och blinkade, som om han försökte le men inte kunde. Så lutade han huvudet igen och tåget fortsatte söderut.

Klumpen i magen har jag fortfarande kvar, så fort jag tänker på den där killen.

Fler perspektiv har jag skrivit om på Åsa Bonellis blogg där jag fick förmånen att gästblogga i fredags. Har du missat den, hittar du den här. Det handlar om kärlek, omtanke och mera kärlek.

Ta hand om varandra.

IMG_0004

 

 

Lämna en kommentar