Om att se de osynliga

Skrivet den 14 Nov, 2016 under Om skrivande | 2 kommentarer

”Hon smyger obemärkt av bussen och går upp för backen mot huset som väntar. Gatan är öde. De som bor här har gett sig in mot staden, mot sina arbetsplatser eller skolor där de utvecklas, möter nya utmaningar och umgås med likasinnade kollegor. När de sent ikväll öppnar dörren där hemma luktar huset friskt av såpa och citron. De kan koppla av och förbereda helgens aktiviteter. För hon har varit här.”
Att lyfta fram något som inte syns, att berätta något som fallit i glömska, eller skapa en upplevelse som skakar om. Är inte det vad vi författare försöker göra? Beskriva en känsla, en händelse eller kanske en hel livsberättelse. Vi vill få våra läsare att reagera, bli berörda.
Det är dags att lyfta fram de osynliga.
De finns i mina kvarter. De kommer när andra åker till jobbet, de lämnar innan de som bor här kommit hem. De arbetar ensamma, de underlättar livet för andra utan att besvära, knappt synas. De gör det andra helst vill slippa, det som inte alltför sällan orsaker gräl, ja till och med skilsmässor.
Vi vill ha dem, men vi vill inte se dem.
Jag kan inte avslöja hennes namn, eller vad hon gör, men hon är speciell. Historien börjar ta form.
img_4743

2 Kommentarer

  1. Marica Källner
    15 november, 2016

    Att lyfta fram de osynliga och det osynliga. En strävan och kanske det som bränner i skrivandet?

    Reply
    • Anne Liljeroth
      15 november, 2016

      Lika spännande varje gång – att se vart det tar vägen.

      Reply

Lämna en kommentar