Med öppna ögon – sistan och 5:e delen

Skrivet den 8 Jun, 2011 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Suzanne ledde mig ner mot vattnet, med kepsen i ena handen och mitt ringprydda finger och en flaska i den andra. Fnissande som tonåringar slog vi oss ner vid flodkanten. Gryningen närmade sig. Hon pekade på blommor, växter och små djur som kröp bredvid oss.
”Natures wonder. Do not need industries”, sa hon.
Hon visade mig en värld bortom den västerländska, bortom den förutsägbara. Genom hennes ögon såg jag bortom lönekonto och tjänstebil. Jag upplevde det jag såg med alla mina sinnen. Känslor jag aldrig haft, känslor jag inte trodde fanns. Vi skrattade, dansade vid vattenbrynet och jag levde, som ett med naturen.
Jag är omtumlad när jag vaknar. Minns inte klart hur natten och gryningen slutade. Orolig sträcker jag armarna ut åt sidorna. En flaska vatten har placerats vid min sida. Vätskan får mig att minnas. Jag är kidnappad, för att utföra ett uppdrag.
Illamåendet springer ur rädsla.
Jag längtar efter mina barn.
De älskar mig, oavsett mitt uppdrag. Men det här… skulle göra dem stolta.
Suzanne möter mig utanför. Runt henne springer barn i cirklar. När de får syn på mig stannar de upp, tystnar.
”Mister. You come to help. True ah?”
Jag nickar. Barnen jublar.
Inom mig sjunger Leonard Cohen. ”Bland skräpet växer blommor. Där väntar hjältar i vassen, barn denna morgon. Vi längtar alla efter kärlek.”
Leende ansikten möter mig överallt. Färgbadande kvinnor, glada flickor, rodnande unga kvinnor och stolta unga män. När jag i min skrynkliga kostym bjuds till bords för frukost med fyra bröder bestämmer jag mig för att mina barn ska bo här. Med en pappa som ska rädda världen.

Novell inspirerad av Leonard Cohens ”Suzanne”.

Lämna en kommentar