En bok om upprättelse

Skrivet den 7 Dec, 2012 under Personligt | Inga kommentarer

Vem har inte någon gång fått ta emot ord som sårat, ord som levererats som sanningar av någon som anser sig ha rätt att tycka. Om hur man ser ut, eller att man är för ambitiös, eller för att man är för blyg, eller för att man ”tror att man är något”, eller för något annat som någon väljer att ha synpunkter på. Och det som man en gång fått kastat i ansiktet, går det att glömma eller ligger det långt där nere i vårt omedvetna och gnager? Påverkar det som hände, det som uttalades som en sanning, oss senare i livet?

Det började som en idé, fortsatte som diskussioner bland mina vänner. Här började frågorna bli lite för många och jag började skriva Bara Människor för att undersöka vad som var möjligt och hur det var att leva med en idé om upprättelse. Vem blir och varför blir man så uppslukad av en sådan idé?

Och ju mer jag skrev desto fler blev frågetecknen.

Om man känner sig kränkt, förnedrad eller om man har fått ta emot skit, ska man då bara svälja det eller ska man ge igen? Om man känner sig sårad har man då rätt att såra tillbaka? Om man inte gör något åt det som gör ont, utan bara sväljer ner, vad händer då? Kanske dyker känslorna upp igen, senare i livet? Går det då att göra upp, göra något åt det som gjorde så ont? Och vad kan man i så fall göra?

Några av frågetecknen har rätats ut och nu är historien om Saga Widerbeck färdig.

Lämna en kommentar