De magiska frågorna

Skrivet den 13 Feb, 2015 under Personligt | 4 kommentarer

En fredagsreflektion. Livet är en balansgång. Man ger och man får. Runt oss flödar samtalen, byggs relationerna, skapas kontaktytor som helt plötsligt blir till något nytt. Man träffar nya människor som man knyter band med, som man utbyter erfarenheter med och hjälper. Det känns bra. När livet är i balans. När vi är delaktiga.

Med åren så sorteras också en del bort. Det blir så. Vi väljer nytt och vi väljer väg. Ju äldre jag blir desto bättre vet jag hur jag vill ha det. Vad jag mår bra av. Och jag tar ansvar för det.

Och jag kan i det sammanhanget inte låta bli att reflektera över en krönika som Felicia Feldt skrev på StockholmDirekt för ett par veckor sedan. Hon menar att vi lever i ett samhälle fyllt av monologer. Att det är få som ställer frågor om andra. Att många är ointresserade av andra. Att man hellre pratar om sig själv, för att upphöja sig själv till intressant. Att samhället av idag handlar om det eviga JAGET. Behovet av bekräftelse och uppmärksamhet, hellre än att relatera till andra, som ju i sig är en mänsklig drivkraft. Hon blev helt enkelt sur för att ingen frågade hur hon hade det.

Är det så? Är det så illa? Så vill väl ingen ha det. Jag kan inte låta bli att undra om vi missförstått det här med att bygga och underhålla relationer.

Jag tänker att nog alla har ett behov av att få vara intressanta, men att inte alla har kunskap om vad som gör en person intressant. ”Hellre intresserad än intressant”, fick jag en gång lära mig. På en yogakurs tror jag det var. Och lustigt nog är det den magiska formeln. Den som visar intresse, blir intressant i andras ögon, blir en förebild för hur man skapar intresse. Så det bakvända är – att det är inte monologer som gör människor intressanta, utan frågorna. Lyssna hellre än prata. Så fråga.

IMG_6300-0.JPG

Bilden är från bokmässan i Göteborg, september 2014. Där jag intervjuas av Caroline Jensen. Hon ställer frågorna, jag svarar.

4 Kommentarer

  1. Håkan Lindgren
    13 februari, 2015

    Mycket intressant, Anne!

    Visst är det så att många är väldigt självcentrerade och hellre pratar om sig själva. Om man väntar på att någon skall fråga hur man mår, får man ibland vänta länge, och om man då dessutom lägger till tolkningen att den som frågar inte är intresserad, ja då blir det lätt lite trist.

    När man försöker att marknadsföra sig som författare, så måste man ju bli lite självcentrerad, eller? Jag hör nog till de som väntat på att bli tillfrågad innan jag pratar om mig själv, med allt vad det innebär. Men nu har jag skaffat blogg, där jag mest skriver om mig själv (d v s mitt skrivande), jag har twitter, som mest handlar om mig själv (fast där är jag inte så aktiv), facebook mm. Vi öser information om oss själva, och vårt skrivande, över alla som är tillgängliga. Målet helgar medlen, eller?

    Oj, skulle kunna fortsätta längre, men nu är det hämtning på dagis.

    Trevlig helg!

    Reply
    • Anne Liljeroth
      14 februari, 2015

      Håkan, allt har väl två sidor? Berättande utesluter inte lyssnande.
      Jag tror att författarskapet kräver sin författare. Att ge dem som läser lite mer av sitt författarskap än bara boken är nog tvunget i dagens brus. Men visst krävs det lite fingertoppskänsla – för att även i skrivandet framstå som intresserad. Hellre än att bara göra sig intressant. Uppgiften är svår. Bloggandet är ett sätt att träna på detta för mig. Lycka till med ditt bloggande!

      Reply
      • Håkan Lindgren
        15 februari, 2015

        Hej igen, Anna!

        Jag är säker på att du har rätt. Man måste ge så mycket mer till läsaren än just bara boken i sig. En blogg, en facebook-sida mm, är nog att ses som ”extramaterial”, plus förstås ett sätt att finna nya läsare. Det är en spännande del av författaryrket, och nästan ett yrkani sig 😉

        Ha en riktigt skön söndag!

        Reply
  2. Håkan Lindgren
    15 februari, 2015

    ”Yrkani”? V inte hur fingrarna slant, det skall stå ”yrke” och ingenting annat …

    Reply

Skriv en kommentar till Håkan Lindgren

Avsluta