Alla skriver… Alla är så duktiga…

Skrivet den 13 Jan, 2012 under Om skrivande | 2 kommentarer

Gårdagens Skrivarmingel var en intensivinjektion med skrivarlust men också av skrivarångest. Jag känner mig totalt schizofren efter att ha lyssnat och pratat med alla dessa fantastiska författare. Önskar så gärna vara en av dem, men mindervärdeskomplexen knackar på min axel.
Att skriva är en folkrörelse, att skriva är medicin för själen, att skriva är för många – med mig – lust men också ångest, ett behov som bara måste tillfredsställas. Att lägga timmar och åter timmar på bokstäver och kombinationer av ord, som man drömmer om att andra människor ska uppskatta, är som att paddla motströms, jogga i storm eller simma i kvicksand. Men det är också som att hamna i ett tillstånd där tiden står stilla, där man själv bestämmer vad som är viktigt och vad som ska hända, vad karaktärerna ska göra och tycka. Skrivandet är nirvana.
Det talades om utgivning. Det gavs tips och råd om hur man tar sig fram till förläggarens skrivbord, får dem att se en och gilla det man skriver. Det gäller att tänka kommersiellt, vara säljbar, köpbar, tillgänglig, kul. Det handlar om att ha en personlighet som går hem i förlagsvärlden. Det räcker inte med en idé, ett manus för att bli publicerad.
Här sitter jag nu och tittar på min pappershög. Alla dessa ord och formuleringar. Vem vill ha dem? Vem orkar sälja sig själv? Jag vill ju bara att någon ska gilla det jag skrivit, tycka att där finns något att fundera över, att Sagas behov av att hämnas liknar känslan som så många bär på. Så tänker jag. Det borde vara enkelt. Men det verkar svårt.
De som lyckats verkar ha snubblat på en mattkant, halkat på bananskal eller haft en stor portion tur, haft turen att träffa rätt person, som tror på dem. Så hellre än att skriva borde jag alltså nästla mig runt, placera ut halkiga skal eller bara hoppas på tur? Det känns passivt på något sätt.
Världen är full av skrivande, underbara, fantastiskt duktiga människor. Det påmindes jag om på Skrivarminglet. Jag önskar oss alla en liten portion tur, en trevlig förläggare men framför allt mycket tid vid tangenterna. Det är där vi mår som bäst.

2 Kommentarer

  1. Ann
    13 januari, 2012

    Jag hade skrivit en lång kommentar när datorn dog. Men när jag läser det du skrivit tänker jag, precis som jag tänkte där och då, vilken tur att så många skriver. Jag har alltid läst. Kopiösa mängder. Minns när jag var liten och plötsligt tänkte, tänk om ingen mer skriver, tänk om alla berättelser tar slut, vad gör jag då? Alla berättelser tror jag fyller behov. Ibland hos den som skriver. Ibland hos den som läser. Ibland hos båda. På olika sätt. Och alla får plats. Det finns ingen begränsad mängd. Det som ska bli, det blir. Det är jag säker på. Och din pappershög. Den ville jag ha. Både före och efter att jag läst den. Den väckte tankar. Den triggade min fantasi. Den lockade fram bilder och nyfikenhet. Så spotta ut den bara, den där skrivarångesten och kör en loska till så mindervärdeskomplexet följer med samma väg!

    Reply

Lämna en kommentar