Vem är skolan till för?

Skrivet den 10 Jun, 2012 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Så här ett par dagar efter, så kan jag inte låta bli att reflektera över de tre åren, som gått sedan sonen klev in på gymnasiet. Tre skitår. Inte för att han har mått dåligt på något sätt men för att han kunde fått så mycket mer. Om han hade gått i en bra skola, om han hade gått i en skola som varit där för honom. Den skola han gått i finns till av någon annan anledning; om det är för systemets bevarande eller för att lärarna ska ha någonstans att känna sig behövda, det vet jag inte. Men riktigt, riktigt dåligt har det varit.
Min son är intelligent och smart (det är alla barn!), men han behöver stimulans och stöd (det behöver alla för att komma till sin rätt!). Som förälder så har jag (dumt nog) trott att detta varit själva grunden i svensk skola, den idé på vilken vår utbildning vilar, men så är inte fallet.
Många lärare gör ett fantastiskt jobb – men inte alla. Och som förälder har jag tagit mig friheten att påpeka detta för skolledningen (redan i höstas), på ett konkret sätt, med fakta och information. I min enfald trodde jag att det låg i skolans intresse att se till att eleverna lärde sig något, inte hade en lärare som inte kommer till lektionerna, som skickar ut eleverna för ständiga självstudier, som läser innantill i boken, som inte lämnar ut några böcker, som mumlar ohörbart, som är ointresserad av både elever och samtiden, och som inte har någon som helst pedagogisk fallenhet. Det känns självklart att en sådan person är på fel plats i livet. Men att klaga på en lärares förmåga är som att köra huvudet i väggen – om och om igen. Systemet håller de sina bakom ryggen, är till för att bevaras.
Efter fem telefonsamtal med rektor fick vi till svar att hon haft ett samtal med vederbörande och att han beskrivit sin ”pedagogiska idé” för henne. En idé som jag bad att få ta del av, vilken skulle komma per mejl, men som fortfarande inte kommit. Jag har påmint, talat in på telefonsvararen, men rektorn slutade besvara mina telefonsamtal någonstans där före jul. Vart tog hennes ansvar för elevernas utbildning vägen?
Sonen klarar sig nog alldeles utmärkt ändå, men man vill ju som förälder ge sina barn en bra start i livet. Varför vill inte den skolan det?

Lämna en kommentar