Utbrändhet – jag fick ett brev

Skrivet den 3 Okt, 2013 under Personligt | Inga kommentarer

Jag har fått många positiva reaktioner på artikeln i Resumé för lite mer än en vecka sedan, där jag berättar om min utbrändhet. Många har tackat mig för att jag vågar berätta. Ett brev berörde mig extra.

Av det hen skriver så förstår jag att hen sitter längst ner i bråddjupet. På den plats där absolut ingenting är roligt längre och där det är svårt att se över kanten och det som väntar där. Valen är många, och samtidigt oviktiga. Det finns ingen energi eller lust kvar. Det känns oöverstigligt att hitta nya vägar i livet. Åh, vad jag känner igen mig och åh vad jag önskar att där fanns en quick-fix.

Det blir bättre. Med tiden. Vägen tillbaka är lång och ibland ganska knagglig, men det går att komma tillbaka. Men jag tror inte att det går att återvända till samma typ av liv och arbete som tidigare. Man måste börja på ny kula. Vilket kan vara tufft att inse. Livet innan utbrändheten var kanske ett ganska gott liv. Fullt av energi, uppmärksamhet och inte minst pengar kanske. Sorgen och saknaden gör det svårt att acceptera att man inte orkar.

Alexander Perski, som är stresspsykolog och docent på Karolinska Institutets stressmottagning, skriver i sin bok Ur balans, att ”man kan dö av stress. Stress är ingen sjukdom – den är ett resultat av hur vi lever, arbetar och tänker. Vill vi bli av med stressen måste vi ändra vårt sätt att leva och vara.”

När man inte känner hopp eller glädje så är det ingen tröst, jag vet det, men det går att hitta nya glädjeämnen i livet. Tro mig.

 

Lämna en kommentar