Tänk om sommaren vore på låtsas

Skrivet den 10 Aug, 2015 under Krönikor, Personligt | Inga kommentarer

Krönika – den 11 augusti 2015

Det blev sommar till slut. Som vi har längtat. Värmen kom, om än sent. Helgen som gått har bjudit ljumma kvällar, grillning och uteliv. Och naturligtvis har jag läst böcker. Men jag har också tillbringat extra lång tid med kaffet och morgontidningen. (Jag är en sådan där sällsynt typ som fortfarande prenumererar på papperstidningen.) Och jag har haft tid att läsa artiklarna extra noga. Kaos i Ukraina, krig i Syrien och hot om död och svält. Flera barn har drunknat. En ung kvinna har dödats på sin joggarrunda. En annan dödades på väg hem från jobbet tidigare i sommar. Elva personer har skadats när en galning huggit efter dem. På Ikea i Västerås har två personer dödats.

Verkligheten överträffar fiktionen, heter det. Och den här sommaren stämmer det uppenbart. Det är svårt att ta in allt. Människor flyr för sina liv. Kvinnor vågar inte gå ut själva av rädsla för att bli våldtagna eller dödade. Barn drunknar. Folk hotas, dödas. Så ser verkligheten ut. Vi får det nedkört i halsen och vi får inte veta hur det går sedan, som i litteraturen.

Jag lägger ner tidningen och tänker, gudskelov för böckernas värld. Men om jag skulle läsa om lika mycket tragik och hemskheter i en enda roman, som serveras i ett nummer av en dagstidning, skulle det bli övermäktigt. Jag skulle tycka att författaren tagit sig vatten över huvudet och jag skulle inte orka med allt elände som staplas på vartannat.

En roman måste vara trovärdig, brukar man säga, den måste ta sin läsare med på en resa där läsaren kan känna igen sig och känna med karaktärerna. Och framför allt så måste vi få veta hur det går. Och helst vill vi ju att det ska gå bra – att de ska få varandra, eller att de ska hitta mördaren.

Ändå är det inte så världen ser ut. Hur ofta får vi veta hur det går? Och hur ofta kan vi läsa om något som gått väl?

Jag sitter och önskar att så vore fallet lite oftare, att nyheterna kunde vara lite mer som underhållning. Trovärdiga händelser där jag förstår motiven, lär känna karaktärerna, som får en upplösning. För kanske skulle jag då kunna minnas den här sommaren som lite positivare. Krigen fick ett slut. Människor slapp fly för sina liv, eller nåddes av utsträckta händer. Kvinnor kan sluta vara rädda, och de skyldiga fick sina straff.

Just nu är det enda positiva att solen äntligen hittat till lilla Sverige.

20130621-124706.jpg

 

Lämna en kommentar