Skriva är medicin

Skrivet den 15 Nov, 2013 under Om skrivande | 2 kommentarer

Det började som ett gott råd från en god vän. Du borde skriva, sa hon. Jag minns att vi satt på min balkong och att hon hade en röd tröja på sig. Vi hade båda varit med om rätt omtumlande händelser och hade mycket att prata om. Hon sa det så där i förbifarten, men det fastnade och jag provade och sen har det blivit som en drog, en väldigt hälsosam drog. Helt utan biverkningar.

Många som skriver säger att de alltid drömt om att bli författare. Drömmen om att få ge ut en bok har funnits där sen de var små. Kanske för att de blev uppmuntrade av en bra lärare, eller av föräldrarna, eller för att där fanns så mycket fina böcker runt dem. Jag har funderat på om det var så för mig också. Men nej. Visserligen har jag alltid tyckt om böcker, även om vi när jag var barn inte hade så många i vårt hem. Ett uppslagsverk i fyra band är vad jag minns.

Men jag har alltid läst, alltid fascinerats av bra historier. Men att jag själv skulle kunna skriva en, det tänkte jag nog inte.

För mig var skrivandet från början en sorts medicin, ett sätt att fly vardagen, finna ro och undersöka mönster och tankar. Det jag satte ord på stod plötsligt på ett papper och jag kunde spara mina egna tankar. Det var häftigt. Jag blev nyfiken på vart orden kunde ta mig och fortsatte skriva. Jag hittade på. Tog mig in i fiktionens värld, som blev min värld. Ännu häftigare. Och dessutom mådde jag så bra. Det är kul och helt utan risker. Prova!

2 Kommentarer

  1. Ann
    15 november, 2013

    Önskar att jag kunde, hade varit kul att fullständigt fängslas i en historia. Hade inte ens behövt vara bra, bara att fastna hade räckt 🙂 Men orden kommer inte, det är tomt, det kommer ingen historia. Har du tips på hur den kan lockas fram?

    Reply
    • Anne Liljeroth
      16 november, 2013

      Ann, jag tror historien kommer. Huvudsaken är att du skriver och tycker det är roligt.

      Reply

Lämna en kommentar