Research som skakar om – asylförläggningen Stora Ekeberg

Skrivet den 3 Mar, 2014 under Om skrivande | 2 kommentarer

Jag hade läst att Bert Karlsson åter öppnat upp Stora Ekeberg utanför Skara som asylförläggning och fått migrationsverkets uppdrag att ge 200 asylsökande tak över huvudet och mat för dagen under tiden de väntar på besked om de får stanna i Sverige. Bert vill bygga ett ”Ikea inom flyktinghanteringen” skrev Svenska Dagbladet den 20 februari i år.

Själv minns jag Stora Ekeberg som en väldigt obehaglig plats. Ett gammalt sanatorium, byggt 1914, placerat mitt ute i skogen för att minimera smittspridning från de lungsjuka som vårdades där. Jag minns hur det slamrade i korridorerna, hur döden väntade i de ekande korridorerna, och jag minns känslan av isolering. En hel sommar stod jag ut som långvårdsbiträde där i början på 80-talet och jag sa till mig själv – aldrig mer.

Det sägs vara en väl fungerande anläggning, Bert får beröm i pressen. Men jag blev nyfiken och ville se, med egna ögon få uppleva hur en asylförläggning fungerar. Jag ville går runt, känna, uppleva, komma nära. Det enda som fungerar om man vill gestalta något.

Så som världen ser ut just nu så räknar vi med att Sverige kommer att ta emot ungefär 70.000 asylsökande i år. Människor som lämnar allt och flyr för sina liv. Vi kan inte ens i vår fantasi förstå de trauman som många av dem lever med. Och i väntan på en framtid placeras några av dem på Stora Ekeberg.

Jag kan inte värdera om de har det bra – eller inte – för jag känner inte deras historier. De är i säkerhet, med en oviss framtid. Men jag önskar att Sverige kunde ge dem en bättre start i det som sannolikt kommer att bli mångas nya hemland. Det gamla sanatoriet, mitt i skogen, är allt annat än välkomnande. Korridorerna ekar fortfarande, tomma och karga. Rummen är möblerade med sängar, i bästa fall en för varje sökande. Glasrutor är spruckna, den enda soffan i uppehållsrummet saknar ett ben. De får god mat, de kan tvätta sig. På Stora Ekeberg får jag höra att de till och med har läkare på plats, något som är unikt för ett asylboende. Bert beskriver hur han sliter med att göra stället bättre, hur han månar om barnen, vilken fantastisk personal som finns på plats.

Bert vill göra stordrift av asylboenden, han vill erbjuda 6000 platser, samtidigt som migrationsverket kallar Stora Ekeberg för en nödlösning i en tid av stor anstormning. Vilken start vill vi ge de nyanlända? Vad vill vi ge dem för mottagande och med vilken kvalitet? Hur tagna på sängen är migrationsverket av situationerna i Afghanistan, Somalia och Syrien? Som svensk önskar jag bättre framförhållning, bättre kvalitet och framför allt mer medmänsklighet.

Vi avslutade vårt besök med ett samtal med Dedar, från Syrien, som arbetat som advokat i Daraa, lämnat fru och tre flickor i ett läger i Turkiet och själv betalt för att få komma i säkerhet. Han hade fem euros på fickan när han kom till Göteborg på nyårsafton. Han visar bilder på sina döttrar och ursäktar sig för att han gråter där vi sitter på hans rum och pratar. Ett rum på cirka tio kvadratmeter som han delar med sin vän kirurgen. I mars hoppas han få veta om han får stanna. I april kanske han får sitt uppehållstillstånd. Kanske får han ett annat boende under hösten, kanske får han då en plats på SFI, får en handläggare på arbetsförmedlingen? Och sen, långt senare, kanske hans familj får anhörigtillstånd och kan förenas med honom i hans lägenhet, i en kommun någonstans i Sverige som efter påtryckningar upplåtit en bostad åt dem. Så fungerar Sverige.

IMG_4258

Mattias gör ett fantastiskt jobb på asylförläggningen Stora Ekeberg, jag besöker och Bert Karlsson berättar, som bara Bert kan göra.

2 Kommentarer

  1. Thomas
    5 augusti, 2014

    http://www.expressen.se/gt/personal-slogs-ner-pa-berts-flyktingboende/

    Härligt med tacksamma människor, eller hur?

    Reply
    • Anne Liljeroth
      6 augusti, 2014

      Thomas, jag blir så nedslagen av att läsa om detta. Det finns så många som behöver hjälp – och så några som förstör för både sig själva och andra. Trist läsning! Men tack för länken. /Anne

      Reply

Lämna en kommentar