Recensenten under lampan

Skrivet den 31 Okt, 2016 under Om skrivande, Personligt | Inga kommentarer

Har du varit med om att du sitter framför datorn, fullt redo att skriva (eller göra ett spännande excelark kanske), och du ropar på kreativiteten som bara svarar med ett tomt eko? Har du varit med om att din lille ”klagare” då dyker upp på axeln och talar om för dig att du borde lägga ner det där du håller på med, för det är ändå ingen som är intresserad. Jaha. Jag ser redan ett antal huvuden som nickar igenkännande. Eller hur Birgitta Bergin?

Idag har jag gått en kamp mot min ”klagare”. Min klago-hen är klädd i svart långrock och står under min skrivbordslampa. Hen är bara några centimeter hög och gjord av plast. Jag fick hen av en god vän en gång, som symbol för det där tjattret som ibland dyker upp i huvudet. ”Lyssna ett tag, men säg sen till hen att du måste jobba”, sa min vän. Jag gör som hon rådde mig, och det brukar fungera. Ibland ber jag hen högt och tydligt att hålla käften. Men idag har ingenting fungerat. Hen har gått på, klagat, tjatat, gnällt.

Det krävdes ett tyngre artilleri för att få tyst på hen idag. Jag hittade den här listan (källa Elizabeth Gilberts bok Stor magi – rekommenderas):
1. Alla konstnärer klagar, det hör till. (Suck!)
2. Det ska vara svårt att skapa.
3. Det är ingen idé gnälla, ingen vill lyssna på en gnällspik.
4. Gnäll står i vägen för inspirationen. SÅ SLUTA KLAGA!

Det hjälpte! Idag har jag fått ur mig ett par tusen ord, jag har haft kul och jag är nöjd. Och jag tänker faktiskt inte fråga den lille hen i svart kappa vad hen tycker om det jag skapat idag.
img_4685

Lämna en kommentar