Rädslor förlamar – vad hände sen?

Skrivet den 15 Jan, 2018 under Krönikor, Personligt | Inga kommentarer

Del fyra.
Först chocken över att ha kommit till världs ände, sedan den mörka skammen, den förlamande ovissheten – och därefter rädslorna. Efter någon månad som sjukskriven kröp de fram ur hörnen som demoner, stora och små. Skrattade åt mig. Tänk om jag aldrig mer orkade arbeta? Tänk om min hjärna var förstörd? Tänk om brevbäraren glömde lämna viktig post? Tänk om mina barn skadade sig på klätterställningen utanför skolan? Tänk om… Från att ha varit en kapabel och handlingskraftig person hade jag nu en inbyggd krisradar som slog larm var tionde minut. Allt var farligt. Allt var katastrof.

Hot, hot, överallt hot. Min amygdala arbetade för högtryck med att registrera potentiella kriser och faror. Nittionio procent hjärnspöken och en procent värda att larma för. Ingen ville mig väl. Jag hade varit en modig person, jag hade haft en riktning, nu vågade jag ingenting och jag var alldeles ensam.

”Du behöver hjälp.”

Jag började gå i samtal. En kollega, som varit i min situation, rekommenderade en kvinna som specialiserat sig på sådana som mig. Trötta, trasiga och utmattade kvinnor. Hon sa att det skulle göra underverk att prata med någon. Själv ville jag bara bli frisk, pigg och glad, jag ville inte vara med om några mirakel. Men jag gick, rädd att verka löjlig och feg om jag inte tog hennes råd och i ett litet rum med två stolar och ett fönster mot öster berättade jag om alla mina rädslor. Om hur det känns att inte få vara med, att inte duga, att bli skrattad åt och ibland förbigången, negligerad. Hur det känns när någon ser förbi en. Om att bli bortvald. Rädslan för att misslyckas, att bli äldre, och ful. Skammen över att vara sjuk. Rädslan över att bli lämnad. Vid varje möte lämnade jag en låda rädslor hos en tålmodig lyssnare.

Att sätta ord på känslorna gjorde dem synliga och rädslorna blev lite mindre skrämmande. Och jag kunde gråta. Jag minns att det var befriande att gråta.

Inlägget är ett i en serie av reflektioner på temat utmattning och utbrändhet. Erfarenheterna är mina personliga och de har förändrat mitt liv. Idag har jag bytt karriären mot författarskap och en roll som rådgivare inom kommunikation.

Lämna en kommentar