Om allas rätt att tycka…

Skrivet den 12 Jan, 2012 under Okategoriserade | En kommentar

Som barn fick jag lära mig att ha respekt för människor med fina titlar, finare jobb och finare namn. Jag fick lära mig att hålla tyst, inte diskutera, inte vara till besvär och framför allt inte tycka något. Jag blev utskälld för att jag diskuterade politik med min egen morfar, sa vad jag tyckte, för att jag surade när jag tvingades till saker jag inte ville och för att jag var ointresserad av att lära mig sylta päron. Jag var inget mönsterbarn. Jag var besvärlig. Jag gjorde inte som de vuxna sa.
En titt i backspegeln…
Det har tagit mig år att förstå att jag hade rätt att tycka, rätt att tänka och intressera mig för saker och andra människor på mina egna villkor, inte så som mina föräldrar hade önskat. Utan den drivkraften hade jag sannolikt stått mig rätt slätt. Jag hade inte fått de jobb jag haft, jag hade inte haft de vänner jag har, jag hade inte haft min familj, mina barn, mina intressen. Jag hade aldrig vågat ta plats, för det fick jag inte som barn. Vem trodde jag att jag var?


Jag är oerhört tacksam för alla de samtal och möten jag har. Utan dem är jag inte någon. Om jag hade trott att det jag lärde mig som barn var rätt hade jag inte mött alla dem jag mött, inte försatt mig i situationer jag gör idag, inte lärt mig nytt, inte utvecklats.
Alla (även barn) har rätt att uttrycka sig. Så heja Felicia Feldt!

Ikväll blir det Skrivarmingel. Med någon gammal bekantskap och MÅNGA nya. Hoppas jag! Det har jag rätt till.

1 Kommentar

  1. Anna Kreutz Wirfelt
    12 januari, 2012

    Tack Anne för dina inlägg. Alltid lika intressanta, tänkvärda och välskrivna. Du är verkligen en tillgång för oss som följer dig <3

    Reply

Lämna en kommentar