Med öppna ögon – del 3

Skrivet den 6 Jun, 2011 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Bilresan tog timmar. Vi färdades genom stökiga gator, rökiga kvarter, smala gränder och ut genom staden. Landskapet öppnade sig för att senare sluta sin grönska runt oss. Vi for genom en allt tätare vegetation och det blev mörkare. Som förlamad följde jag förändringarna bakom rutan utan att röra en muskel. Utan att kunna röra en muskel. Att stilla följa rörelserna, människorna, naturen vi passerade var att likna vid en drog som flöt genom min kropp. Aldrig hade jag betraktat så, sett vad jag såg.
Naturen blev magisk ju längre vi åkte. Hon sträckte mig en flaska vatten. Jag drack. hon nynnade på en melodi. Jag lyssnade.
När vi parkerade och min chaufför stängde av motorn fanns bara natt och tystnad kvar. Jag befann mig någonstans i Thailand, någonstans långt från storstaden, i en bil med en kvinna med keps, på en plats nära en flod. Jag hörde båtar som passerade.
När ögonen vant sig såg jag en stig som ledde fram till ett upplyst hus varifrån det hördes skratt och glam. Som lika hastigt tystnade till förmån för syrsorna och vinden. Vår ankomst var känd.
Kvinnan gick före.
Jag rörde mig sakta, fick kroppen att fungera.
Vid ett mycket lågt bord, på mycket stora kuddar satt fyra män och stirrade på mig när jag klev över tröskeln. Som en jury som skulle döma sin fånge, bedöma cirkuskonster eller rentav betygsätta mina insatser. De såg förvånade ut, vänliga och förväntansfulla. Och jag kände mig varken som en brottsling, en artist eller än mindre som ett offer. Snarare slog hjärtat av nyfikenhet.
Kvinnan som varit min chaufför satte sig bredvid männen. Hon tog av sig kepsen och lät ett långt mörkt hår falla ner utmed ryggen. Som en våg i en stilla bris bredde det ut sig. Hon skakade på huvudet och lyfte blicken mot mig. Hasselnötsbruna ögon.
”Meet Suzanne”, sa en av männen. Han pekade på min kidnappare. Vi nickade mot varandra.

Lämna en kommentar