Manusbearbetning – 10 år

Skrivet den 22 Nov, 2011 under Om skrivande | En kommentar

Att bearbeta sina egna ord är  bland det svåraste jag gjort. Vartenda nedslag har ju en innebörd, en anledning. Varje kapitel har ett innehåll som från början varit en del av något större, ett sammanhang. Och nu ska allt ifrågasättas, formuleras om och ändras.
Vid ett tidigare arbete med manus anlitade jag en lektör för att få hjälp med att se till helheten. Jag tyckte det var bra men detta fick jag så småningom på skann för av en förläggare. Så får man inte göra.
Att skriva långsamt, bearbeta och tänka om verkar vara en del av branschen. Det är sådant som uppskattas. Det är sådant man ska säga. När nu Tomas Bannerhed berättar att han skrivit på sin bok i 10 års tid så tappar jag liksom sugen. Men det verkar vara vägen mot ett Augustpris.
De som är högproduktiva anses för kommersiella. Joyce Carol Oates, Katerina Janouch. Minst en bok om året.
Själv hoppas jag nu på en kurs i Manusbearbetning. Den ska pågå under fem månader och vid fem tillfällen. Är det för snabbt?

1 Kommentar

  1. Sofie Sarenbrant
    23 november, 2011

    Åh, är själv mitt inne i ett manusarbete samtidigt som jag tog på mig ett superroligt uppdrag på amelia. Du kan ju gissa vad som får stryka på foten (ja, boken) … Men allt går om man bara vill (boken ska vara klar före jul). Angående Kepler så håller jag med om allt – tyckte att det där som planterades i boken och som kommande troligtvis ska handla om blev lite konstigt och gjorde att den tappade något i mitt toppbetyg. Men den var sjukt fängslande!

    Reply

Lämna en kommentar