Längtans bästa kompis…

Skrivet den 11 Apr, 2011 under Okategoriserade, Om skrivande | Inga kommentarer

… heter tolerans. Att acceptera olikheter, skillnader och att saker och ting inte riktigt händer när man vill eller som man förväntat sig. Att andas i nuet och låta saker och ting ske. ANDAS!

Bilden är tagen vid en utställning i Köpenhamn som jag besökte för några år sedan. Hyllorna var fyllda av bra förmågor, förpackade i plåtburkar, fiktivt till salu. Till och med en kassa var installerad vid sidan av staplarna. Jag hade velat köpa: tålamod och glädje – i stora burkar, för rätt ofta behöver jag fylla på.

Just nu längtar jag efter att öppna kranen och låta fingrarna få spela över tangenterna igen. Jag vill skriva. Historien om Saga ska få en fortsättning. Den här gången ska det handla om Förbjuden kärlek. De där känslorna som vi tidigt i livet lärde oss inte är riktigt okej att känna, och framför allt inte att dela med oss av. I den lilla staden pratas det ofta och gärna om dem som är annorlunda, som om de vore en del av stadens egen lilla dokussåpa, regisserad av damerna på bänken utanför Ica eller av personalen på Hugos dagis. Viskleken har fått ett ämne att jobba med. När tiden finns – det där stora blocket av sammanhållen tid som behövs – då ska berättelsen ut. Tills dess – tålamod.

Men längtan trängs undan plikter. Projekt måste ha sin gång, möten måste avhandlas, studentmottagning planeras och trädgården skötas om. Med en gnutta av medicinen i burken – tolerans – ska jag väl ändå hålla liv i min längtan. Vem vet, kanske är detta dagen då allting händer? Dagen då längtan får ta lite plats.

Lämna en kommentar