La famiglia

Skrivet den 22 Mar, 2012 under Okategoriserade | 2 kommentarer

Ibland önskar jag att jag var född i Italien. Att det var mer temperament i relationerna, att vi tillät varandra att skrika, gorma och vara arga, ledsna, gråta. Att det var upp-och-ner i känslo-berg-o-dal-banan. Och däremellan fullt av kärlek och omtanke. Att vi kastade mat på varandra och skrattade åt och med varandra. Att vi ringde för att vi verkligen bryr oss om, inte för att prata om hurdant vädret är i en annan del av landet.
Jag är född på 60-talet i en del av Sverige där man inte får tala om det som är obekvämt. Och skulle man göra det då är man besvärlig. Nej, hellre sticka huvudet i sanden eller låtsas som ingenting. Inte prata om, inte låtsas om, inte göra om. Det som inte nämns finns inte. Men hur jag än vänder och vrider så förstår jag inte var faran ligger? Visst skulle det vara kul att kasta mat på sin familj ibland, skrika fula ord och få bli riktigt arg.
Viva Italia!

2 Kommentarer

  1. Ebba
    23 mars, 2012

    Låt oss styra upp en markastarkväll

    Reply
    • Anne Liljeroth
      26 mars, 2012

      Ser fram emot att få ladda på med rejält kladdig pasta! Kram

      Reply

Lämna en kommentar