Inte unik, men på mitt sätt…

Skrivet den 16 Jun, 2011 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Jag tänker; alla måste ju någon gång ha varit nykomlingar. Jag tänker; någonstans finns det väl plats? Jag undrar; hur många som vill lika mycket? Jag önskar; att det fanns en möjlighet? Jag önskar; att…

Det jag kan, kan andra mycket bättre. Det jag gör, gör många, många andra också. Det jag drömmer om önskar sig hälften av Sveriges befolkning. Det är otroligt svårt att hitta ett litet hörn där man kan kalla sig själv unik, speciell eller annorlunda. När jag väl hittat en liten plats som jag trodde var min så visar det sig att det står tusentals andra där också. Och ofta har de redan stått där en stund och känner sig liksom mer hemma än jag på den platsen. De sneglar lite skeptiskt på mig och undrar vad jag gör där, varför jag tror att jag skulle kunna få stå där. Vad gör mig unik?

Det som från början tedde sig som en unik idé, en tanke om något nytt, visade sig redan var inmutat. Fullt av dugliga och kompetenta människor som redan kan och vet. Många är de också, och erkända. ”Du behöver vassa armbågar och mycket testosteron”, sa killen på förlaget. Jag känner på armbågarna. De är mjuka och runda. Jag ser mig i spegeln och möter en kvinna.

Jag lutar mig tillbaka och blundar, säger mig själv att det unika inte sitter i vad man gör utan i vem man är. Inte i vad som presteras utan i hur man gör det. På mitt sätt. Jag gör det jag gör på mitt alldeles speciella sätt. Till hösten kommer boken ut.

Lämna en kommentar