En last

Skrivet den 9 Mar, 2012 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Det är något speciellt med kvinnor och handväskor. Den som inte har förstått det, den har inte förstått mycket om livet. Jag skulle kunna tillägga skor också men väljer att hålla mig till en produktgrupp. Jag vet att det finns undantag, men, för att använda en kliché, det är de som bekräftar regeln.
Just nu predikar Martina Bonnier i tv-reklamen, betald av Åhléns, vikten av att kvinnor byter handväska ibland, har många och i olika färger. Och jag inser att hon skulle tycka att jag är toppen – som har så många, i olika färger. Ja, jag erkänner. Garderoberna dignar, och de är undanhängda på olika ställen för att verka färre än de är. Ändå kan jag längta efter en ny handväska då och då. Sjukt? Eller bara som vilken annan kvinna som helst?
När jag ibland känner att maken har en liten gnutta rätt i sitt påstående att ”du har ju redan hur många som helst” så kan jag tänka att ”ja det åren blir det ju några stycken.”
Så för att rättfärdiga mig själv tänker jag så här: eftersom jag inte är tjugo längre så är det väl självklart att jag sparat på mig några stycken, i olika färger, av olika märken, i olika prisklasser. Det är alltså för att jag är så GAMMAL som det blivit så MÅNGA.
Men att jag har blir äldre behöver väl inte betyda att jag inte kan hänga med trenderna och köpa sig en ny handväska när modet pockar på? Nej tvärtom. Nu är ju behovet av att hitta former för att känna sig ung viktigare än någonsin.
En clutch som passar till min fina klänning kanske? Sett från ett åldersperspektiv så känns det okej – det handlar ju om känslan av att föryngra och förnya!

Lämna en kommentar