Att vara främling

Skrivet den 15 Nov, 2012 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Att inte höra till är bland det svåraste som finns. Därför måste vi öppna våra armar och ta emot, tillåta mångfalden och det faktum att alla inte är lika. Det är enfaldigt att tro att avstånd och stängda gränser skapar ett gott samhälle. Det skapar bara utanförskap. Som Östtyskland gjorde en gång – de stängde in en liten grupp västtyskar i sitt land (i Västberlin) men det som hände var att hela Östtysklands befolkning blev fångar i sitt eget land, avskärmade från omvärlden, beskyddade från vad?
Det kokar i svenska medier och det är härligt att människor är upprörda över hur SD:s partitoppar beter sig. Det är oförskämt och otroligt dumt. Samtidigt som jag tänker att ”jo, men det är ju precis detta de står för, vi har bara inte velat se.”
När jag är i Spanien är jag en främling, visserligen en turist som betalar för mig och bidrar till att upprätthålla BNP i ett land som håller på att rasa sönder, men trots detta hör jag inte hit. Jag uppfattas som en främling och det händer att jag känner hur de pratar över mitt huvud – för jag fattar ju ändå inte. Kanske inte alltid menat så men känslan finns där. En främling behandlas som mindre värd, icke-tillhörande, utan rätt att tycka och absolut utan möjlighet att påverka. Att bli lurad är en del av vardagen. Ett ifrågasättande besvaras med en axelryckning.
Det är till och med svårt att göra rätt för sig. Att betala en fortkörningsbot visar sig vara som att öppna ett kassaskåp utan att ha kod eller nyckel. Nästan helt omöjligt.
Allt jag önskar är ju bara att få höra till. Precis en sådan önskan som jag tror alla bär på.

Lämna en kommentar