Är hämnden alltid ljuv?

Skrivet den 22 Okt, 2013 under Personligt | Inga kommentarer

Jag kunde ju inte låta bli att titta på Jenny Strömstedt igår när ämnet HÄMND skulle avhandlas. Programdeltagarna verkade eniga om att det kan vara skönt att hämnas på sina plågoandar, men att det handlar om att hålla sig innanför lagen. Att kissa på en tandborste, att få säga det där som man längtat efter att få säga, spotta i någons mat. Det var förhållandevis snälla hämndaktioner kan jag tycka.

Att hämnas sägs vara bättre än sex, sa Jenny Strömstedt att hon läst någonstans.

Alla tänker väl tanken, men få kanske gör något av den. Och ger man igen, då ska det helst vara med samma mynt. Det handlar om att straffa någon som man upplevt behandlat en orättvist. Någon är utförare av en ond handling och en annan person är ett offer. Nu vill offret göra upp, bli kvitt.

Det är naturligt att vilja hämnas, säger psykologerna. Det visar på att man känner sitt eget värde och att det man utsatts för upplevs som en missgärning.

Så min romanfigur, Saga Widerbeck, är kanske inte så konstig? Men jag kan inte låta bli att undra om orättvisans uppfattade skada är i korrelation till hur länge man ältar och funderar på att hämnas? När blir hämnden bitterljuv?

Lämna en kommentar