Allt för alla – blir inget för ingen

Skrivet den 28 Okt, 2012 under Okategoriserade | Inga kommentarer

Det skulle bli så storslaget, så fantastiskt och något väldigt minnesvärt. Så presenterades invigningen av Friends Arena. Kom och möt våra svenska världsartister och var med på det första stora arrangemanget på den nya nationalarenan. Förväntningarna var på topp. Och kanske var det dem det var fel på, vad vet jag – men här sitter jag och är besviken.

”En proffsig invigning med viss bismak” skriver Hanna Fahl i DN idag. Och jag kan inte annat än hålla med henne. Jag känner mig lurad på konfekten, på det som skulle vara tidernas upplevelse. För dyra pengar fick jag en papptallrik med mat, serverad vid ett ståbord i en korridor i arenan (på biljetten kallades detta för Lounge), sedan mixades artisterna samman till en veritabelt platt arrangemang – för att tillfredsställa alla smaker och inte sticka ut. Och resultatet blev ett stort ”jasså”. Kanske att Agnes (som fick sjunga en låt) och kanske att Roxette (som fick utrymme för två låtar) pressade upp blodtrycket lite. Men annars var det hela förvånansvärt intetsägande.

Knappt två timmars underhållning blev det, där jag ibland skymtade artisten. Oftast såg jag en prick som rörde sig där i mitten av arenan, hälften av tiden vänd bort från mig. På de stora tv-skärmarna spelades vackra naturscener upp, med jojkande samer och vattenfall. Jag hade hellre fått hjälp med närbild på artisten. Och det som innan tv-kamerorna rullade kallades för århundrades konfetti, som skulle avsluta festen, upplevde jag som en billig Buttericks-upplevelse. Fjutt. Och allt avslutades med ett ”hej” från arrangören. Så var det slut.

Hade jag fått en rättvis bild av vad som skulle vänta mig så hade jag valt att inte gå, jag hade inte ens valt att se det hela på tv. Sådana där program som är till för att göra alla nöjda kan visserligen vara mysiga men brukar bli tämligen ointressanta och absolut inte värda det pris jag betalade.

Lämna en kommentar