Alla har vi hemligheter

Skrivet den 7 Feb, 2015 under Krönikor | Inga kommentarer

KRÖNIKA – 7 februari 2014

Följer ni Deckarna på SVT1? Sex deckarförfattare avslöjar vad det är som driver dem att ta död på människor i sina böcker. Jag har i alla fall suttit som klistrad framför tv:n de här kvällarna. Kanske inte så nyfiken på vad motiven till det fiktiva dödandet är som på författarna. Hur tänker de? Hur arbetar de? Hur skriver man ihop med någon? Varför väljer man att byta genre?

Som skrivande person så gillar jag att deltagarna delar med sig av sina mörka hemligheter. Jag får sympatier för dem som personer, MEN jag tycker nog att temat känns något fabricerat. Aningen krystat, att man mördar människor i böcker bara för att man haft traumatiska upplevelser i livet. Jag har lite svårt att förstå hur upprättelse uppstår i det? Jag saknar det sanna motivet? Vi möter kända författare som säljer stora upplagor när de släpper nya böcker. Sanningen är väl att de är duktiga på att fantisera och göra research, de hanterar skrivandet konst och försörjer sig på att andra roas av att läsa deras historier. Vi läsare gillar ruggigheter och drama, vi köper deras böcker. Det är väl en drivkraft stor nog att förklara varför de mördar? Mord säljer. Och missförstå mig inte, jag är väldigt imponerad av hur de öppnar sig och berättar. Det är starkt. Och de lyckas sätta ord på saker som jag bara tänkt och känt. Jag gillar att vi får möta författarna bakom bokomslagen, nya sidor av dem.

Men trots luddigheten i konceptet så har serien fått mig att fundera på vilka mina drivkrafter är. Varför skriver jag? För att bli läst, naturligtvis. Men jag tycker också att det är skönt att skriva av mig, att utforska mina egna mörka sidor med hjälp av ord. Så vilka är mina mörka hemligheter? Hur förnedrad och sårad har jag känt mig? Är jag arg på någon? Finns där någon jag skulle vilja ha ihjäl? Men framför allt; vad skulle hända om jag berättade om det mörka och hemliga? Vill jag verkligen det?

Det finns händelser, kanske framför allt föreställningar om saker och ting, som präglat mig och som länge begränsat hur jag levt och tänkt (kanske fortfarande). Saker som är svåra att identifiera, om man inte är uppriktig och ärlig, mot sig själv. Jag har hittat sidor av mig själv som jag absolut inte är stolt över, och som absolut fungerar som drivkrafter i mitt skrivande. Och som till delar också gjort att jag tagit avstånd till det som var. Jag skriver helt enkelt för att bli av med det hos mig själv som jag inte gillar. Fördomar,  känslor, rädslor. Jag vill ersätta det med någon bättre, vilket är enklare i en fiktiv värld än i den vanliga världen. En del jag hittat, när jag sökt, skäms jag för men genom att skriva om det så kan jag titta på det, och sen lägga det åt sidan. Så fungerar jag. Det räcker för mig. Skrivande blir terapi. Kanske är det så även för Deckarna?

Men tack SVT1 – för underhållande tv och för funderingar runt drivkrafter och skrivande.

Och – Denise Rudberg – jag reagerade på något du sa den här veckan. Vi har setts några gånger i olika sammanhang – och jag har försökt prata med dig, men har inte uppfattat att du är intresserad av en sådan enkel person som mig, utan att du hellre håller dig till de du redan känner, de redan etablerade och kända författarna. MEN vill du äta lunch någon dag, eller bara prata över en kopp kaffe? Så skulle jag tycka det vore väldigt kul! Jag är ett fan.

IMG_1114

Lämna en kommentar